Hade inte varit där. De hade flyttat till nya lokaler. Tog ett tag att hitta, fick fråga på Bulten. (Jag kan hitta överallt i Örebo, men inte i Svartå :P )
Skrämde slag på människorna med kameran. Var lite roligt. De blev 8st industribilder.
Snart fredag... då ska man iväg. Sedan är det skolbänken på måndag. Börjar bli mer och mer spännande.
ps. dessa är redigerade i lightroom ej i photoshop. Därav skillnaderna mellan bilderna här på bloggen.
Fick tag på mina batterier till kameran. Lyckades pruta ned också från 350st till 325. Inte dåligt. Köpte två. De ordinarie från Canon kostar ju 890st så. Bra köp. Laddar de för fullt nu.
Tillbringade som vanligt tid med syrran och minitjejen. Lika gullig som alltid. Vi drog ut och lekte på lördagen. Gungade. Det var skoj. Knäppte några bilder som vanligt :)
5 dagar kvar idag, sedan flytt. Kan inte förstå det riktigt. En del av mig vill iväg så otroligt mycket. En annan del skriker om att flytta tillbaka till Örebro och garantera min framtid med vilket jobb som helst.
Helgens besök gjorde det lite sorgset att åka iväg. Men, detta är sista chansen att utbilda mig. Jag har planerat detta i flera år. Ända innan jag började i Karlskoga. Så, nu ska det blir av. Jag satsar allt på detta nu.
Idag så fick jag löning ifrån Karlskoga Tidning. Jippi, jippi. jippi!!!
Så med god lust och glad i hågen... eller vad man bukar säga. Så drog jag ut i värmen på en cykeltur. Det råkade bli "lite" längre än jag hade planerat. Cyklade till Hasselfors och tillbaka. Det är runt 2 mil har jag för mig, tur och retur mellan Svartå och Hasselfors. Så, smått ömma lår har man nu i alla fall.
I morgon drar jag till Örebro. Sista gången innan jul troligen. Träffa syrran och mini-tjejen. Min systerdotter.
Sedan så har jag en viktigt uppdrag, måste leta reda på en butik som säljer batterier till kameran. Pirat, för Canons egna går på 800kr styck. De börjar dra slut hela tiden nu. Håller inte en fotbollsmatch innan de är döda :(
Tur att man är klar med tidningen, så man slipper oroa sig över det nu i alla fall. Men måste dra igång och hamstra tills utbildningen börjar.
Under bron som går mot Degerfors så har någon varit riktigt konstnärlig. Detta är väldigt intressant. För detta är trotts allt präktiga Svartå. Det är nog därför konsten är där ingen människa går. (förutom jag) där tåget går.
Det finns små guldkorn i byn. :)
Trodde aldrig när jag flyttade till Karlskoga att jag skulle arbeta på båda de lokala tidningarna. Även om praktiken bara har varit praktik på Kuriren så har tiden hos både varit otroligt givande.
Jag vet att jag har utvecklas enormt tack vare praktiktiderna och de senare frilandsjobbandet. Jag har gjort väldigt udda jobb och träffat en massa spännande människor. Har lärt mig hur det går till på tidningsredaktionen. Men framförallt har jag sett att jag klarar av pressen och stressen. Jag älskar det.
Så, här kommer mitt tack till tidningarna och framförallt fotograferna på båda redaktionerna. Ni har varit väldigt trevliga och tagit in mig i ert gäng, lärt mig mycket av er.
Mindre än två veckor till flytt.... *gulp*
Kurirens fotograf med kameran i hösta hugg. Karlskoga Tidnings fotograf i bakgrunden.
Jag har tagit den första joggingrundan på cirka 2 veckor. Sjukdom har dragit ned mig i sittandes framför dator och tv-spel. Men nu är jag tillbaka.
Tog en kort annorlunda tur. Mer skogsväg. Farsan visade mig den, han brukar plocka bär där. Det är inte en lång tur. Som längst kanske 3,5km. Men nog för att starta upp rutinerna igen. Får mig att svettas och sjunga högt för mig själv på den låt som min iPod valde fram på random.
Jag springer för mig själv. Springer för mitt liv och blir i skogen född på nytt. Lyckorus. Det är därför som man springer. Skit i hur långt. Det är beroendet som gör att man drar sig ut i varje väder tre dagar i veckan.
Jag lever igen!!!
Jo, kan hålla med om det. Även om det är dött och inget finns att göra. Gillar man att ta det lugnt på en filt vid vattnet så är detta nog paradiset.
För mig så är det inte det. Men, jag är en raslös person. Lite i alla fall. Men, men...
Här kommer två bilder som faktiskt visar Svartå från en lite annan vinkel än jag tagit tidigare. Naturen är det inte direkt fel på.
PS. Ringde bostadsförmedlingen i Sunne. Det ingår en ny tvättmaskin i den lägenhet jag ska hyra. Jippi, säger jag.
Tog cykeln ut till skogen och det ställe där jag växte upp. Ingen vacker bild man fick. Men det väcktes en hel del små, små minen av turen.
Det är sjukt hur långt bort ifrån skogen man kommit. Hur man ens överlevde på stället. Visst, det har blivit förfallet nu. Men det var inte direkt tipptopp när man bodde där heller.
Jag saknar inte stället. Visst, naturen var rätt vacker nu på sommaren. Men, jag är ingen skogsmänniska. Vet inte, jag måste ha mer folk och händelser runt mig. Hur har jag och syrran blivit sådana? Blev vi skadade av 18 år av boende i en smärre isolering ifrån människor?
Aldrig att jag sätter mig i en skog igen. En stad ska det vara. Men en puls i sig och underbara människor i. Gud vad jag saknar Örebro! :)
Jo, det finns en herrgård i Svartå. Inte långt ifrån där jag är uppväxt. Det enda i Svartå som ser välvårdad ut. Den äldsta byggnaden också tror jag.
Brukar fiska här när jag var mindre. Vackert ställe
Jopp, stället jag växte upp i heter Farmen. Här gick jag och syrran på bussen till Örebro under två års tid. Klockan 6 gick den. Fick gå upp kl. 5 varje dag. Sedan kom vi hem vid 19.
Första huset vi bodde i. Lärde mig cykla på gräsmattan utanför här
I denna halvruttna lada lekte vi när jag var mindre. Att vi vågade!
Innanför den högra dörren bodde vi. Under tonårsåren.
Det slog hår att jag jobbade till 22:30 på fredagen. En hockey match och två fotobollsmatcher under en tid av två timmar stod på schemat då.
Antar att kroppen sa "nej!" när det var dags att kliva upp i morse. Blev inget Svartålopp för mig i år.
Får se om man orkar dra sig ned till byn nästa år. Eller om något intressantare sker då (tågluffa vore trevligt)
Ja, var inte med i år. Men så fort den otroligt krävande förkylningen har släppt blir det ut i spåren. Har ett helt liv av joggning framför mig.
Igår så blev det att ta med kameran ut. Att fota runt lite, se vad för nytt man kan på den stad som man fotat mest av alla.
Några nya vinklar hittade man väl.
Senare på kvällen igår så blev det grilla av. Gott och trevligt.
Har börjar räkna ned dagarna nu, när vi har gått in i augusti. Inte lång tid kvar innan man flyttar.
Träffade min gamla fotolärare på stan igår. Han tyckte det var ett bra val jag gjorde när jag valde Sunne. Fick lova att maila och berätta hur det är där.
Roligt att han tycker det steg man tagit är bra. För att par år sedan var jag inte alls intresserad av foto. Testade bara på det någongång. Gillade inte mörkerrumet. Så det kan bli.
Nästan allting är nere, eller borta. Posten är nedlagt. Byggnaden är kvar och spökar med sin närvaro. Affären är kvar. Även om den också sjunger på sista versen. Svartå hade en kiosk som var huvudpunkten för folket. Där alla kunde åka till och slöhandla godis och spela på trav. Den brann ner för något år sedan.
Det tycks inte finnas mycket kvar. Asfalten man går på är så bucklig att man skulle behöva en skogsmaskin för att inte märka det när man åker på den.
Men folk lever här, de bort kvar trots allt. Nästan alla min barndomskamrater lever här. Medans jag och syrran drog iväg.
Jag inser att stället förfaller ned. Saker finns kvar, som tycks alltid stå kvar. Ett gammalt cykelställ som var farligt när vi var mindre. Idag tycks det vara mer likt livsfara att använde det. Taket är så lågt och vasst att man kan bli av med huvudet om man inte är försiktigt.
Saker som ståt kvar i 40 år eller mer finns överalt. Förfallet och nedgånget. Men sedan så ser man någon ny grej sticka fram mellan allt. En ny lite byggnad. Som påminner om att det finns folk som lever här. Även om de är få.
På denna gata bor jag.
Välkommen till svartå och den nedlagda tågstationen.
Doritos reklam i den gamla postenbyggnaden. Humor finns det i alla fall.
Kan detta vara Svartås första cykelställ? Mest farligaste skulle jag tro.
Dörren till affären. Hyggliga öppentider. Men den ser ut som den skulle kunna blåsas upp.
Det känns overkligt. Mycket har hänt i den här lägenheten. Mycket, mycket bra, men även tråkiga saker. Men det har varit mitt eget.
Nu blir det delat liv med föräldrarna igen. Har en liten kliande känsla över det. Men, det går nog bra. Bara jag får har kvar mina udda rutiner... ja, några i alla fall.
Tomt är det hur som helst. Allt är nedpackat. Förutom datorn och TV:n.
Så här skrev jag i bloggen någon vecka efter jag flyttade in.
De blev inte så pjåkigt när man ser på det. Jag lyckades med det jag ville + lite till. :)
Gick och lyssnare på Kent. Gruppen har lyckas tagit grepp på mig igen.
Hittade lite roliga saker, valde svartivit denna gång. Lite depp liksom. Alla är nästan helt borta. Saknar vännerna lite och då passar Kent och svartvita foton otroligt bra.
(Klicka på bilderna för att se i större format)
Kollade mest in deras lägenhet som de har nyligen flyttat in i. De var väl inte helt klara. Men nog tycktes de ha slagit sig till ro rätt bra de två. :-)
Åkte runt sedan tillsammans med Jennies storebror och paret. De skulle handla och skulle till systemet. Så, dagen gick sin lila gång.
Sedan blev jag bjuden på mat av paret. Hoppas man träffar dom snart igen.
Börjar sakna alla klasskompisar mer och mer. Kan knappt fatta att två år har gått och man är påväg mot nya saker och människor.
