Jag har blivit en betraktare

Det är början av kylan. Smått snötäckt landskap breder ut sig omkring mig. Finner mig mer social. Men jag återvänder också till ensamheten.

Har fått en bredare förstående för livet. Det har blivit lättare att gå runt i det nu. Inte lika krävande längre. Jag bara är.

Nya uppgifter i skolan hela tiden. Nya saker att lära sig. Att lära om sig igen. Grejer man glömt bort, småsaker som kommer upp. Frågan som följer mig är om jag kan göra det bättre. Bättre än jag gjort förut. Kan jag nu i detta skede i livet, prestera något jag kan vara stolt över?

Jag har blivit en betraktare. Saker händer i stora drag omkring mig. Känns ibland som jag är inne i ögat på en orkan. Beskådar kaos omkring mig. Medan jag själv är säker. Knappt berörd av det som sker omkring mig. Men detta kaos är av goda. I alla fall ur min synvinkel.

Blev förvånad. Men jag har hittat rytmen. Rytmen för hur min vardag ska vara i två år. Hur det ska se ut under denna skoltid. Det var en av de svåraste saker att finna. Nya saker blev allt som oftast orytmiska. Roliga spontana grejer är bra en kort tid. Men man behöver balans. Jag är säker att jag har kommit fram till den nu.

Det verkar som om jag har börjat fått planer. Drömmar om en annorlunda sommar. En resa genom många länder. Kunskap att få, platser att se. Människor att träffa. En speciell person att komma nära.

Jag hoppas på att min dröm slår in.

Efter år av snedgående vägar

Är jag en annan person, eller låsas jag vara det bara?

Jag har kommit mig till rätta i Karlskoga. Har kommit i en balans efter år av snedgående vägar. Tentan klarade jag, nya projekt är på gång hela tiden. Både via plugget och privat.

Jag har blivit en annan människa, men ändå den samma. Har gjort om mig, men är ändå kvar i det gamla.

Jag har ett mål. Den breder ut sig på flera år. Har sett en upplyst väg att gå på också. Det ser inte ut som jag kommer gå lika vilse som förr.

Är bland de äldre, men känner mig ibland som de yngre. Rätt konstigt tycker jag. Ibland gillar jag dom, ibland önskar jag mig mer mognad. Men inga ånger. Inga ånger alls. Varken hos människorna jag träffar, umgås med eller som bara kommer och går genom mitt liv.

Har varit extremt pratglad den senaste tiden. Men har åter kommit att bli mitt gamla tysta jag. Ibland är det skönt med egna tankar. Med lite distans. Jag blir väldigt besökt. Folk vill vara runt mig. En ny situation i mitt liv. Är inte så ensam längre.

Jag undrar vad som drar dom till mig. Själv har jag ingen aning. Kan bara göra vilda spekulationer. Men jag är glad. Att de ser mig som en vän, en att prata med. En bland gänget.