Ett skjut i armen av ren bildskaparglädje

Nu var man tillbaka efter turen till Gotland. Hade sjukt kul. Saknar stället och framförallt människorna direkt när jag kom innanför dörren här i Karlskoga.

Nu får man se vad som sker, hur det går i Sunne på BrobyGrafiska och om det blir så att jag får välja utbildningar till hösten. Jag åkte till Gotland med tanke att den skulle vara reserv, men kom hem med den som troligen första val.

En hel del bilder blev det. Mycket glada människor med kamera i hand. Det är så det ska vara. Inspiration till tusen. Gotland var värsta skjut i armen av ren bildskaparglädje.

Sedan idag så är PM:et klart också. Skönt och man kan slappna av. Nu är det att hålla sig levande i sommar och hoppas på fler frilansjobb på tidningen. Fick två uppdrag nu på söndag. Förhoppningsvis blir det fler.

Nu kan det bara gå uppåt.

Mina bilder ifrån Gotland.
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=165080

PS. kolla in Peters bilder ifrån Gotland också.

Peters sida
http://www.lampcordart.com/gotland/gotland.html

Misslyckat försök att vara duktig

Nu sitter man där igen. Ska försöka producera en akademisk text. Ett PM på den praktik som vi hade i åtta veckor.

Det går segt, texten känns torr och jag får inget flyt. Kanske för att jag inte bryr mig om det jag skriver. Jag har inget inriktning i ämnet som intresserar mig.

Jag borde börja om igen, borde hitta en intressant vinkel. Men jag vill hellre fördjupa mig i min Xbox.

Snart ska man iväg till Gotland. Jag måste vara mer eller mindre klar innan jag drar på söndag. Ush.

Bilder, bilder, bilder

Det går verkligen runt i mitt huvud. Allt kommer på en gång. Skola, jobb och fysiska problem.

Jag som mådde så bra. Nu tycker jag inget är roligt längre. Jag är orolig. Trött på allt. Jag kan inte sova på nätterna, känner mig övergiven och utlämnad.

Samtidigt är det bilder, bilder, bilder som snurrar i mitt huvud. Tar jag inte bilder så skriver jag om bilder.

Jag behöver semester. Ifrån allting, ifrån mig själv allra helst.

Bakom kameran

Jag är bortdomnad. Min kropp är sövd, jag intalar mig att jag inte känner något. På sista tiden så tycks jag bli testad konstant. Jag försöker vara lugn. Vara vuxen. Ta saker med ro och inte krångla till det. För det är inte jag. Jag är starkare än så.

Men du gör det svårt, så otroligt svårt. Jag gömmer mig bakom kameran. Där kan ingen komma nära. Där är jag säker. När jag tittar genom linsen så blir jag en zen-munk.

Men när inte kameran är där, då brister det. Allt rämnar omkring mig. Jag är inte viktig, jag är inte speciell. Värre saker har skett i världen. Men när natten kommer och man är själv. Då spelar alla krig i världen inte lika stor roll.