Egna hemmaregler

Chocken över förändring är utöver mig. Har svårt att fatta att jag är på väg bort. Det går snabbt. Snabbare än jag trodde.

Ibland har man svårt att komma in i en situation. Man blir dövad av tid och upplevelser. Alla drar i mig. Det är konstigt, jag älskar det.

Nu blir det två år med planerad tid. Schemalagda dagar. Nya tankar och vänner. Personer som har inspirerande kunskaper. Intressanta liv.

Två år av utvecklande till en person. Skapande av hemmaregler. Skapande av ett liv. Mitt liv.

Poesi 00:45

Vatten. I skenet av lampor. Stillsamhet. Sommaren börjar bli blött.

Ett evighetsleende sitter på mitt ansikte. Mjukt och utan tvång. Ler åt regnet. Ler framförallt åt ögonen. Ögonen från norr.

Ett skalv tog över mitt liv. Skakade de ramar jag hade. Livet har blivit en tom duk. Där jag utan gränser kan måla en framtid.

Skapar min konst lättare nu. Min stumma röst kommer fram. Berättar det som är av vikt. Jag går inte vilse längre.

Önskar att fånga nattfjärilen. Nattfjärilen med vintervinden i ryggen.

Oplanerad sommar blev planerad

En framtid, ett mål. Jag har fått det jag velat ha. Något att göra. Jag ska börja plugga igen. Ska flytta till Karlskoga, få något eget. Känns skönt. Något man har att se fram emot.

Nu är det planering som gäller. Betänka vad man ska ha med sig. Vad man kan behöva. Saker man inte har, men måste införskaffa. Ett nytt steg i livet.

Ska med släkten till Orsa också. Uppåt. Dalarna. En veckas boende på en camping. Får se om jag överlever eller inte. Men betänkande vilka jag bor med så kommer det nog bli rätt roligt.

Var ute och gick med norrskenstjejen igår. Hon hade fått skrivsystem runor på huvudet. Ville veta allt om det. Gulligt. Hon upphör aldrig att förvåna mig.

Vilka är dom?

Ens föräldrar. Vilket liv hade de innan man själv kom till världen. Vilka vänner behöll de, vilka försvann. Ibland börjar man undra om man vet vilka personer de egentligen är. Eller var.

Var de komplicerade människor. Hade de tusen olika grejer som intresserade dom. Skrev de brev, poesi eller målade dom. På vilket sätt påverkade dom mig? Hur mycket är deras liv en direkt följd till mitt.

Det borde bara vara att fråga, men det gör man inte. Man kan som barn inte se sina föräldrar som personer. De blir som en schablonbild. En stereotyp, en lärarroll.

Känner jag verkligen mina föräldrar. Troligen inte.

>Filosofer säger att för att förstå vår framtid och vår nutid. Måste vi kunna vår historia. Så, hur ska jag kunna förstå mig själv. Om jag inte vet något om de som skapade mig.

Blev jag som de ville. Hade högre tankar om min framtid, om min personlighet. Eller, gjorde jag dom stolta. Blev jag något mer än de trott.

Konstigt att de som borde vara en närmast, är en längst bort.

Sommaren... försvinn!

Klockan är runt elva på kvällen. Vi är i Juli månad. Mörkret har börjat leta sig tillbaka. Det är tyst överallt. Jag kan inte sova.

Ingen finns online att skriva till. Folk är borta, semester. Sol och bad långt borta.
Själv sitter jag här. Kväll efter kväll. Ensam. Konstigt, att det kan kännas som höst mitt i sommaren.

Hösten, något jag verkligen längtar till. Då färgerna kommer fram. Nu är det bara grönt, varmt och otrevligt het. Jag vet, jag är konstig.

Inflyttningsfest till en liten finsk tjejs ära.

Var på en inflyttningsfest igår.

Det var den lila finskan som flyttade in till fästmannen här i Örebro. Gick på restaurang och drack lite hemma hos dom. Alltid lika roligt att se dom.

Det var ingen stor fest, men lika roligt som det brukar vara i alla fall. Spelade sällskapspel och drack en del. En rolig kombination.

Alla glömde bort vilken spelgubbe som var deras. Mycket skratt.