Örebro upplevelser

Då har man varit i Örebro sedan i onsdags. Mycket har man varit med om. Hunnit festa och umgås med vänner. Vakta syrrans katter, som hårar alldeles för mycket. :)

Igår så blev det att ta med kameran ut. Att fota runt lite, se vad för nytt man kan på den stad som man fotat mest av alla.

Några nya vinklar hittade man väl.

Senare på kvällen igår så blev det grilla av. Gott och trevligt.

Har börjar räkna ned dagarna nu, när vi har gått in i augusti. Inte lång tid kvar innan man flyttar.

Träffade min gamla fotolärare på stan igår. Han tyckte det var ett bra val jag gjorde när jag valde Sunne. Fick lova att maila och berätta hur det är där.

Roligt att han tycker det steg man tagit är bra. För att par år sedan var jag inte alls intresserad av foto. Testade bara på det någongång. Gillade inte mörkerrumet. Så det kan bli.

Svartå i detaljer

Har flyttat nu. Till hemorten, eller vad man ska kalla det. (är faktiskt uppväxt 3,5km utanför orten. I skogen) Det känns, när man går igenom den. Att det är en ort som är död. Men vägrar bara inse det.

Nästan allting är nere, eller borta. Posten är nedlagt. Byggnaden är kvar och spökar med sin närvaro. Affären är kvar. Även om den också sjunger på sista versen. Svartå hade en kiosk som var huvudpunkten för folket. Där alla kunde åka till och slöhandla godis och spela på trav. Den brann ner för något år sedan.

Det tycks inte finnas mycket kvar. Asfalten man går på är så bucklig att man skulle behöva en skogsmaskin för att inte märka det när man åker på den.

Men folk lever här, de bort kvar trots allt. Nästan alla min barndomskamrater lever här. Medans jag och syrran drog iväg.

Jag inser att stället förfaller ned. Saker finns kvar, som tycks alltid stå kvar. Ett gammalt cykelställ som var farligt när vi var mindre. Idag tycks det vara mer likt livsfara att använde det. Taket är så lågt och vasst att man kan bli av med huvudet om man inte är försiktigt.

Saker som ståt kvar i 40 år eller mer finns överalt. Förfallet och nedgånget. Men sedan så ser man någon ny grej sticka fram mellan allt. En ny lite byggnad. Som påminner om att det finns folk som lever här. Även om de är få.

På denna gata bor jag.

Välkommen till svartå och den nedlagda tågstationen.

Doritos reklam i den gamla postenbyggnaden. Humor finns det i alla fall.

Kan detta vara Svartås första cykelställ? Mest farligaste skulle jag tro.

Dörren till affären. Hyggliga öppentider. Men den ser ut som den skulle kunna blåsas upp.

Sista natten...

Nu så är tiden inne. Det har blivit dags att dra sig vidare. Detta är sista natten i Karlskoga. I morgon så åker jag till Svartå. Flyttar och tar alla minnen med mig.

Det känns overkligt. Mycket har hänt i den här lägenheten. Mycket, mycket bra, men även tråkiga saker. Men det har varit mitt eget.

Nu blir det delat liv med föräldrarna igen. Har en liten kliande känsla över det. Men, det går nog bra. Bara jag får har kvar mina udda rutiner... ja, några i alla fall.

Tomt är det hur som helst. Allt är nedpackat. Förutom datorn och TV:n.

Så här skrev jag i bloggen någon vecka efter jag flyttade in.

De blev inte så pjåkigt när man ser på det. Jag lyckades med det jag ville + lite till. :)

Detaljer

Var ute och letade saker att fota i Karlskoga. Inte många dagar kvar här, ville fånga något speciellt. Som många inte känner till finns osv.

Gick och lyssnare på Kent. Gruppen har lyckas tagit grepp på mig igen.

Hittade lite roliga saker, valde svartivit denna gång. Lite depp liksom. Alla är nästan helt borta. Saknar vännerna lite och då passar Kent och svartvita foton otroligt bra.

(Klicka på bilderna för att se i större format)

En dag i Kristinehamn

Var på besök idag hos Jennie och Jonas i Kristinehamn. Roligt att se dom, det lär nog dröja innan man gör det igen. Även om Kristinehamn inte är så enormt långt ifrån Sunne. Så är de dryga 13 milen nog så påtagliga.

Kollade mest in deras lägenhet som de har nyligen flyttat in i. De var väl inte helt klara. Men nog tycktes de ha slagit sig till ro rätt bra de två. :-)

Åkte runt sedan tillsammans med Jennies storebror och paret. De skulle handla och skulle till systemet. Så, dagen gick sin lila gång.

Sedan blev jag bjuden på mat av paret. Hoppas man träffar dom snart igen.

Börjar sakna alla klasskompisar mer och mer. Kan knappt fatta att två år har gått och man är påväg mot nya saker och människor.

Grillning i Degerfors (Balls of Steel!)

David fick med mig till Degerfors igår för att avnjuta en grillning. Kändes lite tungt att åka till det stället. Degerfors alltså. Men det gick. Även om vi hade smärre problem att hitta. Vi fick åter fråga äldre människor om vägen. :-S

Till slut kom vi rätt och det blev plask i pol och grillning med alldeles för mycket mat. Som vanligt tar man med mer än vad som används.

Det var en trevlig tillställning som bland annat innehöll en studsmata och väldigt mycket "Balls of Steel". (sjukt hur citat från spel kan vara roligt för nördar)

Snart är det dags att dra sig vidare till ny utbildning och ort. Roligt att umgås med Rasmus och David innan det blir av.

Rasmus hittade en snabbare väg ned i polen

Göran var på partyhumör

David tog det lugnt i polen...

.... tills Rasmus börjare leka krig....

Husdjur av olika slag förekom

Grillmästare David

Ibland kan det vara svårt att dela köttet...

Kanske för mycket potatissallad Ramus?

Två människor på en liten studsmata = livsfara. Foto: David Skoog

Rasmus orkar inte mer. Foto: David Skoog

Jag leker Kung-Fu. Foto: David Skoog

Roligt att leka med en kamera och studsmata ibland

Två små pojkar skulle ut och gå....

Idag så kom jag upp sent. Medan jag drack kaffe och surfade runt på Internet så kom David på att vi kanske skulle ut och gå. Ta en riktig vandring.
Då vi har pratat om det under veckan att vi skulle ta oss gående till Kristinehamn för att hälsa på hos Jennie, så blev det så.

Vi packade ned nyinköpt bananer, choklad och kakor. Packade med vatten och drog iväg på en vandringsled som vi trodde skulle då dit.

Så kom man gående cirka... ja, några flertalet kilometer. Så fick vi genom en snabb granskning av turistkartorna som finns utplacerade på de olika "stationerna".
Så blev det klart för oss att vi hade gått fel och en mindre omväg mot Kristinehamn.

David fick idén att om vi genar genom skogen så borde vi komma snabbare ut på den väg som vi hade i tanken först.
Sagt och gjort. Det blev en snårig och mindre blöt gångväg genom skog. Denna gång utan en stig som underlättade.

Men till slut så kom vi fram till stället vi hade i tankarna. Ett torp där en väg gick mot den riktning som vi hade tänkt oss.

Efter mycket om och men kom vi fram till att det är mindre möjligt att fortsätta till Kristinehamn. Då det fortfarande efter cirka 4 timmars gång var lite över milen kvar.
Så, det blev hemgång på en timme i stället.

Men det var en otrolig skön grej, även om fötter svider lite. :-)

Läs om spektaklet på Davids blogg

David ser över starten på vandringen. Mot Kristinehamn!

Mmmm.... kakor ger mer energi

Väskorna var fyllda

Stigen var brant ibland

Lutande uppgång förekom som sagt. Foto: David Skoog

Glad kille vid vatten

Överglad kille vid samma vatten. Foto: David Skoog

Blåbär förekom i natur också. Gott!

Djupskog där genvägen förekom. *Gulp*

Kapten David siktade rätt. Poserande vid Torpet vi hade som delmål på vandringen

Slitna skor och ömma fötter efter 5 timmars gång.