onsdag, juni 29, 2005

Långa dagar utan exponering

Jag går runt, hela tiden runt. Försöker finna något spännande i ett grått landskap. Ett grått landskap med färger i. Färger som jag inter ser något mer. Jag försöker att finna något att exponera med min kamera, något att skapa en bild på. Ett foto som finns kvar. Som känns berättigad att finns till. Som berättar något. Men jag hittar inget. Går i samma fortspår dagarna lång.

Mitt liv börjar likna en film av Paul Thomas Anderson. Mitt eget Magnolia. Jag väntar bara på att grodorna ska börja falla. Höja min blick till förundran och skapa en insikt. Men det händer aldrig. Sommaren har blivit slentrian.

Kan inte sluta lyssna på Johnny Cashs version av låten Hurt. Berör mig på ett enormt kraftfullt sätt. Ekar sig kvar. Det finns en läxa att lära sig i den. Något som jag försöker att spara kvar.

Träffade norrskenstjejen idag. Blev chockad men glad. Trodde inte jag skulle få se henne på ett tag. Kunde inte sluta le efter det, räddade min dag.

måndag, juni 27, 2005

Slakten vid midsommar eller: vem dunkade vem?

Här följer en svag men ändå omskakande berättelse om midsommarafton bland släkt och vänner. Det hela tog plats på den traditionsenliga platsen Åtorp på närkesidan. Bara några meter från den hårt bevakade gräns till Värmland.

Som vanligt började det hela med kaffe för att komma igång, sätta nerverna på plats och förhöja det ivriga snackat om de så kallade "lekar" som skall omskaka hela gruppen på plats. Det är med nöd och näppe folk kunde sitta still.

Efter en tid som tycks vara alldeles för länge händer det. De mest konstiga verktyg hämtas och de så kallade "lekar" börjar. Den första chocken är enorm när vi får i uppdrag att skala en potatis med… stekspadar och dvs. olika köksredskap. De flesta tar mod till sig och löser den otroligt svåra sitsen på några minuter. Vi pustar alla ut, en sekund i alla fall. Men det är inte över. "Lekarna" fortsätter att komma in över oss.

En av de hårdaste och mest udda skräckuppdrag är att leda vatten mellan två punkter. Utan att se hela det synfält som vi människor har begåvats med.
Detta var otroligt farligt och många kom knappt ur sig levande. Den "sista leken", var en stor gruppoperation. Där man ska kunna finna det slutliga priset... eller gå underkuvad med skam under middagen som följa skall. Vi klarade oss. Priset var vårt och även om vi vann så tänkte vi inte mindre om den andra gruppen. Den riktiga fienden visste vi var någon annan.

Middagen gick rätt lugnt till. Även om vissa bland folkmassan började knäckas av "lekarna" och började sjunga de mest konstigaste visor. En massa drickande för att "lugna" nerverna förhandsgick det katastrof som komma skall. Efter de flesta dragit i sig för mycket av det uppsjö av gift bland mat och dryck så följer den värsta slaget. En till "lek".

De kallade den dunken. Folk tvingades att i iver springa från konstiga och otrevliga gömställen till flaggstången. Innan vakten såg en.Många gick under i denna ouppnåeliga jakt. Men några var vi i alla fall som lyckades ta oss ut levande. Ut ur den svenska midsommaren.

;-D